Läget är komplicerat. I digitaliseringens väg pågår ett historiskt formattänkande som betraktar oss konsumenter som en formbar massa. Och som vanligt står kampen mellan politiken, pengarna, tekniken.

Vad händer i tittarens, lyssnaren och läsarens psyke? Hur påverkas den sociala rytmen i och med förändringarna?

Parallellt med gammelmedias fall inträffade även ett teknikskifte som enligt många skulle mångdubbla överföringskapaciteten. Mer utbud skulle få plats på samma frekvens. Tekniken skulle ge utrymme för interaktiva tjänster. Ljud och bild skulle förbättras. Men hur påverkar det användaren på lite längre sikt, psykiskt, fysiskt, kulturellt och socialt, när mediet i högre grad än förr konsolideras som ett altare i hemmet och kom att styra nästan hela din tillvaro? Hur påverkas vi av större urval, interaktivitet och mobilitet?

Nu är man rätt enig om att fler kanaler inte ger fler tittare och lyssnare. Mediet är visserligen starkt manipulativt men det finns få tekniska prylar och system som är så slutna som exempelvis en mobiltelefon.

Numera bryter reklam tvärt av en rörelse eller tanke. ”De enda som vinner på det är konsumenterna”, menar VD:n för en av landets största kommersiella kanaler. Å andra sidan finns en uppsjö kritiska rapporter om människors upplevelse av tid i den komplexa TIME-världen av Teknologi, Information, Medier och Entertainment, som hävdar precis tvärtom: Att konsumenten är den stora förloraren.

Är det något de flesta människor ogillar i djupet av sina hjärtan, är det avbrott. Inte få prata till punkt. Bli avbruten av reklam mitt i musikaliskt flöde på Spotify. Bli anvisad mot sin vilja en annons mitt i en nyhetstext i mobilen.

Med fjärrkontrollen i ena handen har du fortfarande det outhärdliga distraktionstillståndet inom räckhåll. ”Fjärrkontrollens förmåga att blanda ihop början, mitt och slut, gör andlig slarvsylta av oss” , menar till exempel författaren Saul Bellow.

Socialpsykologer hänvisar till undersökningar som avslöjar att de värsta missbrukarna byter kanal tjugotvå gånger i minuten. Tendensen att zappa frenetiskt ökar i takt med reklaminslagen, vilket innebär att medie-kanalerna också får allt fler otrogna tittare.

Med hjälp av knappsatsen eller tangentbordet kan man fly tristessen utan att lämna soffan. En minut är en evighet. Tio sekunder en ocean av tid. Därför är den moderna undersökningstekniken inriktad på tiosekundersblock.

Reklamen flyttar in i programmen samtidigt som andra undersökningar visar att över en fjärdedel av publiken börjat surfa mellan kanalerna för att slippa reklam. Mer styrd reklam ger cashflow men resulterar på sikt i något som medierna inte räknat med: En massflykt bort från medierna in till den privata spelkonsolen och reklamfria strömningstjänster.

Och mobilen. Idag är det förstås mobilen som tjänstgör som en omedelbar mentometer som kontinuerligt signalerar missnöje eller uppmärksamhet. Är det här bra?! Är jag uttråkad nu?

Mellan de flesta mänskliga tankar finns mellanrum, precis som de mätbara pauserna mellan varje ny låt på en cd. Nu börjar operatörerna utnyttja dessa mellanrum, i samma mening som de momentana bort- och intoningarna av olika inslag. På amerikanska NBC var man först med att installerat en elektronisk skalpell som arbetar i robotiserat tempo med att snittar bort millisekund efter millisekund och på så sätt sparar någon minut om dagen som kan användas till ännu fler reklamavbrott.

Under tiden har vi muterats till multikörare (tror vi). Vi tittar på köksteve, läser mail, värmer mat i mikron och knyter skorna – samtidigt. I dag är det sällsynt att någon lyssnar på en bok och inte utför något annat samtidigt. Detsamma gäller alla tv-lyssnare och de som använder tvn som knastret från en öppen eld. Vi ingår i ett tidsanvändningsdiagram utan att veta om det, vars idé om multibearbetning, eller multitasking, lanserades redan på 1960-talet.

Numera slås jag av att media egentligen vilar på ett mycket grunt grundbehov. Några veckor på en intensivvårdsavdelning och du ska märka att abstinensen försvinner. Det viktigaste är att leva. Mer än så saknar man inte den platta verkligheten på skärmen.

Och det här gör medieproducenter nervösa. Användaren, konsumenten är en illojal djävel. När allt kommer omkring är vi samma gamla stenåldersmänniskor som till och med kan tänka oss testa mobilfria dagar. Vi ingår alltså i ett kretslopp som är mycket större än den senaste smartphonemodellen.