Min far älskade sin SAAB 92 så mycket att den till och med hade ett artistnamn, Laban. En tvåtaktare med frihjul och spännband över motorhuven som Carlsson på takets raket i skogarna kring Trollhättan. Saaben kommunicerade kvalitet, eller som farsan alltid påpekade: ”Inget Japanskit”.

Prototypen till ”Ur-Saaben” visades för pressen den 10 juni 1947. Det var den första personbil som egentligen var ett flygplan – utan vingar. Ritad av konstruktörerna från flygtillverkningen i väntan på nästa uppdrag. Saaben var både enkel och innovativ, inspirerad av dåtidens tankar kring folkbilar och ändå utrustad med framhjulsdrift, tvärställd motor, torsionsfjädring, kuggstångsstyrning och självbärande kaross med exemplarisk aerodynamic.

Först fanns den bara i buteljgrön, eftersom Saab hade stora restlager av färgen från flygplanstillverkningen under Andra världskriget. “Välj vilken färg ni vill, bara ni väljer grön”, garvade farsan.

Annars var det ljudet som fick hjärtan att slå extraslag, det som gav Saaben sina smeknamn: Trollhättemoped och Djungeltrumma. Till och med Putt-Putt, med tanke på tvåtaktarens karakteristiska puttrande.

MS

Jag och Trollhättemopeden