”Kom över och hälsa på nån gång”. Idag fungerar det inte att säga så. Ingen kommer över oannonserad. ”Komma över” kräver i minsta fall ett sms.

Med en kasse öl över cykelstyret drog man på fest. Kassen hängde och slängde och träffade ibland ekrarna på cykeln. Burkar och flaskor krockade mot varande. Det uppstod ett ljud som vi, norr om Dalälven, kallar ”Helgmålsringning”.

Några öl, inget tilltugg. Inte ens bord och stolar. På golvet i ett hörn med andra och deras ölkassar. Nya konstellationer varje gång.

Festen kunde börja. Här satt vi i slitna, ockuperade 12-rummare och drack Tuborg och Bockens. Föräldrarna hade full förståelse att jag ville lämna hemmet för att träffa kompisar på nån fest utan inbjudningskort.

Först nu förstår jag att det otvungna har format mitt sätt att leva, bo och skapa. Det är absolut ett värde – och ett ljud – att sakna.

MS