Mobilförsäljare, bilhandlare, begravningsentreprenörer, alla lyssnar givetvis lika ofta på ljud som andra människor. Men de lyssnar på specialistvis. På grund av våra avsikter och kunskaper att klassa ljud som riktiga, viktiga, ovidkommande, störande eller acceptabla, lyssnar vi på olika sätt.

I min hjärnas bibliotek finns till exempel en avdelning för ”fiska med mjärde” som jag vårdar ömt i ljudminnet. Ja, även fiskar låter mer än vi anar. Löjornas klirrande stimläte när de simmar uppströms. Gammelgäddans dova stångande. Braxens muttrande från dyn. Abborren som stönar som ett ånglok och lekljudet från honans rasslande fjäll. Den svenska flodkräftans hårda knäppande. Blanklaxens undervattenstelegraferande.

Ett av dessa minnesvärda och utrotningshotade ljud är lätet från en mjärde just när man slänger i den och några dagar senare lyfter upp den med en båtshake för att vittja. Först det silande ljudet av vatten genom buren. Sedan tystnadschocken. Och sist klatschandet av hundra rödögda mörtar som lurats in i fällan.

MS