Jag saknar dunsen av katalogen genom brevinkastet. Den hoppingivande Ellos-dunsen… kWwwooåp.

Du ser ut som en vandrande Elloskatalog, säger hustrun. Med det menar hon kläder som visserligen är hela och rena, men med omaka färger i jönsiga kombinationer.

Förr såg många fler ut som vandrande Elloskataloger. Röda strumpor till gula jeans, och till det en ärtgrön täckjacka och lila pullover. Fint. På en bild från replokalen har jag nya slamkrypare på fötterna, smutsbrun kavaj (i mohär?) och till det en matchande blå skinnslips.

Saknaden gäller alltså tiden innan allt blev vitt-grått-svart. Innan lobbyisternas ”vitt och fräscht” ödelade de svenska hemmen. Å andra sidan minns jag med fasa när morsan inledde höstterminen med att säga: ”Nu är det avocadogrönt som gäller”. Spis, köksfläkt, frys, kastruller, transistorradio, brevpapper, servetter, kallingar, allt skulle plötsligt vara avocadogrönt.

Till slut var det som om behovet av Elloskatalogen dog. All denna sprakande färgprakt trängdes ut av enhetliga färger.

Framförallt dog den hoppingivande Ellos-dunsen från hallgolvet.

MS