I backspegeln känns hela 1960-talet som en lång utflykt med campingmöbel i bagageluckan. Vår familj och många andra familjer i den begynnande medelklassen åkte på utflykt och svängde av på grusvägar. Strax intill bilen fälldes campingmöbeln upp.

Det klassiska bordet med gångjärn på mitten och fyra utfällbara stolar anpassad för en kärnfamilj.

När jag nu försöker minnas är det möbeln och frihetskänslan den gav som jag bästa kommer ihåg. Och hur den lät vid montering och rivning!

Överallt fanns en perfekt rastplats. I vägrenen till E4. På parkeringen till köpcentrat. Utanför biltvätten. Alltid var det nån som klämde sig på campingmöbeln när benen skulle fällas ut.

Här satt vi alltså i utkanten av Bollnäs och åt picknickbog med dillerdaller, konserverad potatis, drack hemgjord saft och kaffe ur tevekanna och kände oss lika fria som publiken i Hylands hörna.

I min föreställningsvärld är campingmöbeln fortfarande höjden av frihet. Så när familjen åker på utflykt till Mora slår vi läger farligt nära körfältet på riks 70. Familjen skäms och vill helst bara försvinna.

Till slut sitter jag ensam kvar. Det är min plats på jorden.

MS

Ljudet av frihet