Status Limbus

Status Limbus (Gränssprängare) för konstflyg, rökskulptur, datoranimerad luftkoreografi och elektronmusik, 1987, tillsammans med Pierre Holländer  (pilot) och Hans Tjörneryd (rökskulptur). Konstverket som är starkt happeningbetonat uppfördes vid ett 20-tal tillfällen, innan olyckan med JAS-planet vid Västerbron i sthlm ledde till förbud av avancerad flygning över tätbebyggt område.

Temat för Status Limbus är historiska gränssprängare som utmanade sig själva och ibland hela mänskligheten genom att hoppa från höga höjder. Flygförsöken varade ofta bara några extatiska sekunder - och ledde ibland till döden.

Dörrrum

DÖRRRUM är en rumsljudinstallation gjord för Vävarens Industrihus i Gävle, 2013. Besökaren aktiverar verket genom att ”dra i snöret” varpå ljudet startar och den låsta dörren till det intilliggande rummet fungerar som resonator. Bakom den låsta dörren hörs en kort sonat för knakande gnisslande gnekande dörr.

Magasinet

Magasinet, ljudkonst/musik för en magasinsbyggnad för Gävle Järnvägsmuseum, december 2015. Idén var att spela på byggnaden med sina bruksföremål. Föremålen spelas in, lagras, processas och bearbetas, samtidigt som föremålen spelas upp och återigen spelas in live på plats. På så sätt uppstår en oändlig mängd nya musikalisk kombinationer. Och publiken kan i många fall härleda varifrån ljuden kommer.

I konserten 16 december ingick även David Lehnberg (till höger). 

Ljudatlas

LJUDATLAS är ett pågående webbprojekt (design Per Samuelsson) som omfattar hela Sverige och delas in i landskap och regioner. Start 2012.

Atlasen ska innehålla utrotningshotade ljud och ljudmiljöer av särskilt intresse. Ljud i vardagen som av olika anledningar kommer att försvinna. Återskapande av ljudmiljöer som redan blivit ödelagda.

Förutom ljudfilerna ska det till varje ljud finnas bild, datum, klockslag, frekvensanalys (medelvärdet), dB-mätning på plats (medelvärde).

Meningen med projektet är att kartlägga och föreviga utrotningshotade ljud och ljudmiljöer och att på sikt bygga upp en ljudbank där man kan ta del av ljudets historia, lyssna, överraskas. Och minnas.

(Projektet finansierades initialt av Framtidens Kultur.)

Scala

Scala är en interaktiv ljudtrappa på Gävle Central, från 2003. Tanken är att förlänga resandet via ljud som både minner om resande och inspirerar till nya resemål i livet. Den som går i trappan triggar igång allehanda ljud, från små biljettklipp till hela stationshallar i fjärran länder. (För närvarande ur funktion eftersom Banverket inte underhåller verket.)

Isidors polska

Det slår mig när jag lyssnar till intervjuer från 40- och 50-talen med Albert, Herman, Isidor, Ernst och de andra om livet i Moviken. Att det mesta går i polsketakt.

Jag fick låna banden av Iggesunds bruk och fann en kulturskatt. Rösterna och ljuden har en fantastisk förmåga att skildra en svunnen tid. Innan banden faktiskt avmagnetiseras.

2005 deltog jag i Moviken Art och sammanställde ett timslångt hörspel med röster från dessa gamla tonband, nyinspelningar från Moviken och Strömbacka och en elektronisk polska!

Hörspelet spelades upp i byggnadens mörker. Jag ville att det skulle kännas som att man kliver in i en väldig högtalarlåda. Men framförallt ville jag skildra ljudets förmåga att förflytta oss till 1920-talet - och samtidigt peka in i modern tid.

Gummorna och gubbarna pratar om livet i Moviken och masugnen, polskan dyker upp lite då och då, man hör ljud av brinnande ugnar, Dellensjöarna, vatten, strömstaren i bäcken med mera som ackompanjerar rösterna.

Ljudobservatorium Nord

Fungerade som ett fritt institut för ljud och ljudmiljö. Projektet drevs under tio år som ett nätverk av forskare, konstnärer, arkitekter och skribenter, som med observatoriets policy initierade och genomförde en rad uppdrag inom ljudområdet.

Syftet var att kartlägga, granska, debattera och utveckla. Att vara en mötesplats för ljudens musik, stads- och landskapsplanering, forskning och konstnärligt arbete.

Det kunde resultera i ljudskulpturer och installationer, radioprogram och debattartiklar, kulturminnesskydd av unika ljudmiljöer, konserter, festivaler, ljudprofilering och ljuddesign, men också högskolekurser i sonologi (ljudlära) och akustisk ekologi (ljudmiljö), veckoslutskurser i "Lyssnandets konst" och ljudvandringar (soundwalks) i olika miljöer.

Till obervatoriets verksamhet hörde även utgivningen av cd-skivor, böcker och rapporter. Några uppdrag som genomfördes var bl a en akustisk översyn av ljuden i förarhytten på en av SCANIA:s lastbilar, ljuddesign vid projekteringen av Nya Katolska kyrkan i Gävle, kurser, ljudvandringar, debattartiklar.

Lyssna till stadens bakgrundsmusik.

Soundscape - En ljudutställning

Ljud försvinner. Nya ljud kommer till. Gamla ljud förändras. Man kan likna ljudmiljön vid ett musikstycke utan början och slut. I stora städer är det den kompakta symfonin som dominerar, de officiella ljuden. Längre ut på landet formas ljuden till något som liknar kammarmusik, med större intimitet.

Tyst är det aldrig. Det finns varken en tom rymd eller tom tid för örat. Alltid finns något att lyssna till. Parallellt med musiken finns alltså ett slags antimusik som består av öronsus, blodomlopp, knakande muskler, ventilation, nätspänning mm. Somliga menar till och med att tanken har ett ljud.

I ett soundscape står man alltid i centrum, omgiven av ljud. På morgonen är ljuden det första som du blir medvetna om. På kvällen, när du går till sängs, är ljuden det sista som lämnar dig.

Ett landskap är allt det du ser omkring dig. Ett ljudlandskap motsvarar allt i din akustiska omgivning, hela den akustiska miljö du lever i.

Utställningen Soundscape presenterades som ett hörspel med åtta skulpturer om Tystnad, Stadens ljud, Stadens musik, Lantliga ljud, Kulturminnesmärkta ljud, Hörsel, Kroppens ljud och Ljuddesign. Åtta skulpturer i ett mörkt rum, var och en med ett eget ljud där besökaren orienterade sig med hjälp av hörseln.

Mikael Strömberg, idé, ljud och musik. Håkan Johnsson, idé. Jens Salander, form. Produktion Riksutställningar i samarbete med Rikskonserter. Soundscape gick på turné i Sverige och Finland åren 1998-2000.

Protes

Avsikten var att skapa ett vibrerande tillstånd. Det öppna rummets ideal, där ljuden kunde vandra fritt i sidled, höj och djup. I början av 90-talet diskuterades sampling livligt. Utställningsmusiken kom att bära spår av debatten och hurvida teknik och högtalare färgar vår tillvaro. Är det möjligt att ansluta musiken till samhällets allmänna kommunikationssystem?

Protes visade bland annat på Revolutionspalatset Museum of Russian Political History i
St. Petersburg, September - October 1993.

Curator Maria Lind. Jens Salander, bild. Mikael Strömberg, musik och ljud.

Kolossen vid havet - Prora

En av världens största byggnader är 4,5 km lång och ligger i vackra strandorten Prora, norra Tyskland. Den byggdes av nazisterna som en stor semesteranläggning för tyska arbetare. Men ingen kom någonsin att bo där. kriget kom emellan.

Filmen av Jens Salander och mig dokumenterar den förfallna rekreationsorten Prora på Rügen och gestaltar svårigheterna att hantera detta tunga och besvärliga arv.

Filmen har blivit utvald till flera filmfestivaler, ett urval.

2004 Uppsala filmfestival

2005 Umeå filmfestival

2005 Groundworks, Regina Gouger-Miller Gallery på Carnegie Mellon, Pittsburg, USA

2005 Biennalen av Video & Media Museum of Contemporary Art Santiago, Chile

2005 Secret Memority, Selected Media Festival Chicago, USA

2005 Hicentung, Rassegna di arte contemporanea, San Vito Tagliamento, Italien

2006 CeC & CaC 2006, New Delhi Indien 27-29 januari

Läs min text om Prora - Semester für Alle, på Aftonbladets kultursida - här.

5.5.0

Hur låter Gävle? Finns det något i Gävles ljudbild som skiljer staden från andra städer?

Från kl 09.00 till midnatt 30:e augusti, 1996, pågick 5.5.0 runt Rådhustorget i Gävle. Staden fyllde 550 år och beställde denna akustiska happening av mig.

Idén var att spela upp Gävles ljudande historia från stenålder fram till nutid. Inspelade ljud mixades med ljud i realtid. Rådhuset byggdes om till en gigantisk högtalare.

Stycket avslutades med att samtliga kyrkorglar i Gävle spelade Bo Lindes Fuga och Toccata, varpå vattnet från Gavleån, Gävleborna, trafiken, allt exploderade i ett crescendo kl 00.00. Och sedan en lång konstpaus innan stadsbruset tog över igen.

Läs några texter som skrevs om 5.5.0 här bredvid.

Ljudexempel, fiskarna i Gavleån deltog i stycket med sin sång.

Thermidor

Under festivalen GAPE 2010 satte Jonte Nynäs och jag nya gränser i Boulognerskogen/stadsparken, Gävle. Thermidor syftar på en mikrorevolution inom den franska revolutionen. Med spett, kompass, Pariskarta, komradio och baskerattityd mutades Boulognern in meter för meter till förbipasserandes glädje, rädsla och förvåning.

Se filmklipp från Thermidor här.

Trigg

2007 curerade jag utställningen Trigg för Konstcentrum i Gävle. Ett experiment runt ljud, bild och text som utforskar våra sinnen.

Trigg var ett projekt där sju framträdande svenska bild- och ljudkonstnärer under ett år har deltog i en rad seminarier där de triggade igång en process som resulterade i en utställning baserad på begreppet synestesi. Ett fenomen som innebär att man ibland inte vet om det är en bild eller ett ljud som man just har upplevt.

Idén till Trigg föddes ur ett samtal mellan mig och Gävle Konstcentrums dåvarande intendent Pia Kristoffersson. Samtalet handlade om den begränsade erfarenhet som finns av grupputställningar där ljud och bild fungerar tillsammans utan att de enskilda verken på olika sätt blir misshandlade i ofrivilliga krockar. Frågan var om konfrontationen av de olika medierna kunde ha förmågan att fungera som en förutsättning för, eller ett avstamp i, en utforskning av möten, samklang, dissonans och dramaturgi?

I processens form undersökte Trigg utställningsmediet som en upplevelse men också dess problematik, möjligheter och samarbetsformer. Här hade konstnärerna testat och undersökt gränser där sinnen som till exempel syn och hörsel samverkar.

Utställningen var ett hyperverk där gränserna för måleri, musik, poesi, installation, performance, film, text och design mötte varandra. Rörlig bild, taktila reaktioner, internaktiva ljudskulpturer, ljuseffekter och omotiverade ljud förenades i teman som berör olika sinnen.

Utställningens deltagande konstnärer: Hanna Hartman, Leif Holmstrand, Gunilla Leander (se hennes bidrag till utställningen här bredvid), Staffan Mossenmark, Per Samuelsson, Lina Selander och Jörgen Svensson

Den där underjordiska konserten

Ur alla håligheter strömmar ljud, ljud och åter ljud som skulle kunna kallas stadens musik. Musikstycket Stockholm låter på sitt sätt. Musikstycket Göteborg låter annorlunda. Alla städer klingar olika.

Den där underjordiska konserten är ett timslångt musikstycke om och med stadens undre ljudvärld. Premiären ägde rum i Gävle den 19:e augusti 2011 med musikgruppen Moneeo, Iréne Sahlin och Per Samuelsson, tillsammans med mig.

Ju mer vi spelade in och samlade ljud, desto bättre förstod vi vår egen grundsyn på musik över huvud taget: musiken är en produkt av sin omgivning. Å andra sidan leder strikt musikaliska analyser av stadens ljudmönster till många irrelevanta upptäckter. Bland annat: Hur uppstår stadens grundton, dronen? Hur kommer det sig att städer tycks vara stämda i dur eller i moll?

Visserligen är Den där underjordiska konserten ett hårt regisserat konstverk, men samtidigt ett avtryck av den potentiella konst vi omges av dagligen.

Själva kompositionen i den underjordiska kretsloppsmusiken (Musik-Ljud-Stad-Medvetande) föreföll kanske slumpartad men var helt beroende av människorna i staden. För det är invånarna som är musikerna, och det är invånarna som ”skriver musiken” efter sina sätt att röra sig och sina hypnotiska, ockulta, rituella föreställningsvärldar.

Klangerna roterar rotlöst kring stadens infrastruktur. En till synes planlös musik utan fasta orienteringspunkter frigörs, på samma sätt som i naturen.

Stadslivets rytmer, pulser och dynamiker varierar stort på samma sätt som utformningen av byggnader, gator och torg. Staden är ständigt sysselsatt med att skriva sin egen ljudhistoria.

Arbetet med Den där underjordiska konserten kom att bli ett socialt projekt. Aldrig tidigare hade vi haft liknande diskussioner med folk om så abstrakta saker som ljud. Många hade minnen av ljud och ville diskutera dem. Och alla ville veta om vi sett några håriga spindlar och råttor därner!

Se filmklipp från Den där underjordiska konserten här.

Soundmirrors

Soundmirrors är en pågående utställningsidé där jag vill spegla det ursprungliga förhållande mellan ljud och bild. Det vi hör är det vi ser och vice versa och det påverkar oss långt mer än vi anar.

Stillbilderna fungerar som ögonblicksglimtar ur en ständigt växande och döende massa av vibrerande strängar. Till min hjälp har jag ett slags ocilloscope som "avbildar" ljuden som genereras genom en Skrewell-synt.

Det här är min tolkning av vad som ägde rum tiden innan Big Bang – och vad som skedde senare i återskenet av smällen och så småningom bidrog till bakgrundsbruset.

Utrotningshotade ljud

Alla ljud är utrotningshotade. Å andra sidan föds det nya. Nu och nu och nu. Så vi behöver inte vara oroliga för musikens framtid. Ett återkommande tema i mitt arbete är dessa utrotningshotade ljud som ofta är bra värdemätare för hur vi lever och mår. Till exempel.

Pennvässare

Pennvässaren, eller pennformeraren som magistern envisades att kalla den, satt fastskruvad i katedern så man var tvungen att möta läraren med blicken innan udden skulle vässas.

Alltid lika pinsamt att att gå med ryggen vänd mot klassen och under några sekunder av total uppmärksamhet dra runt veven till det sträva ljudet sssschiiischhhiiischiiiikschkschsssschhh.

Höra hur vässaren skalar ner pennan till en stump. Udden knäcks och man måste börja om.

Då var det tyst i klassrummen. Och läraren utgick från att alla pennor som vässades, vässades i onödan. Av svepskäl.

Bordsmodell var en bastant sak med justerskruv för olika spetsbreddder. Man kunde välja vass eller trubbig. Jag valde alltid trubbig eftersom det lät som musik. Kärvt och irriterande molande, som en distad gitarr.

På vår pennvässare stod det Dahle 1948. Herregud! tillverkad under kalla kriget. Och nu tillhör ljudet dom utrotningshotade.

Videobandspelarens spolljud

Det finns ett utrotningshotat ljud av förväntan. Det är när filmen som du har väntat på sååå länge måste backspolas för att stoppas i startläge på ruta ett, inledningsscenen.

Idag finns till och med en Facebokgrupp som heter: “När jag var i din ålder så var vi tvungna att spola tillbaka våra filmer.” Vilket avslöjar hur stort behovet egentligen är. Vi behöver en spolknapp för att riktigt förstå skillnaden mellan film och verklighet.

Det mekaniska spolljudet, forward-rewind-stop-play ger oss en möjlighet att kontrollera tiden. Det matchar vår analoga hjärna om en början, och ett slut.

Schwoooosch, sch sch sch, dotdot, schwooooschhh knackckck sch.

VHS-bandets mekaniska spolljud har en lugnande effekt. Idag lägger vi banden i flyttkartonger i väntan på bättre tider. Andra samlar dem i lådor i källaren tills ångesten över att kasta dem har gått över.

Snabbspolning är bra för många andra saker också. Till exempel för sånt man säger till sina barn. Ha tålamod! Vänta på din tur! Tagga ner!

”Kom in å ät!”

En klasskompis hade en mamma som alltid sjöng Harry Brandelius-låtar när hon lagade mat. Jag minns det tydligt för hennes röst var speciell. Hennes man jobbade som Lots och deras hem i hyreshuset liknade ett Wasamuseum i miniatyr.

Det här var vid slutet av 60-talet när det fortfarande fanns utrymme för lite sång i arbetet. Överallt stod en transistorradio högt uppskruvad: ”Gamla Nordsjön den svallar och brusar, under vindarna växlande gång sedan urminnes tider oss tjusar din betagande, rytmiska sång.”

 Så när hon ropade ”Kom in å ät!” lyssnade hela gården. Hon kunde verkligen ropa ”Kom in å ät!” så att det lät som musik. Köttbullar med lingonsylt. Fläskpannkaka. Fattiga riddare. Strömmingslåda.

Varför ropas det aldrig ”Kom in å ät!” nuförtiden? Lagas det ingen mat? Äts det inte på fasta tider längre?

Som en stilla protest mot att ännu ett ljud är utrotningshotat brukar jag ställa mig fullt synlig på trappan hemma och ropa/skrika/growla ”Kom in å ät!”. Ungarna kommer direkt.

Hörspelet Gonki

Gonki är ett väsen som finns överallt, som kan och vet allt, och som innehar förmågan att se hur världen går under.

Joakim Pirinens text om Gonki liknar ingenting annat. Den är både drastiskt humoristisk som Pirinens teckningar, men också poetisk och svart. Precis som hans serieberättelser.

Verkligheten är igenkännbar men undanglidande som i en dröm. Realismen löper amok och surrealismen landar mitt i knät på den som ger sig tid att lyssna.

Det här är mitt och Pirinens fjärde text-ljud-projekt tillsammans. På första plattan, Afrika, bearbetas rösterna för att likna musik. På andra cd-n, Fåglarnas underbara liv, iscensätts en fågelkalender med påhittade fjäderfän i lite lätt hotfulla ljudmiljöer. På tredje plattan, Skönhetsmord, utspelas en deckare med ärrade poliser och sound-a-like filmmusik.

I Gonki vill vi istället aktivera skrattet som fastnar på tvären långt ner i halsen; infallen som inte går att tämja.

Musikaliskt är Gonki den tydligaste av de fyra skivorna, med uppenbara influenser från tysk kraut som Tangerine Dream, Cluster, Can, Faust, Harmonia.

När alla bitarna sedan sätts ihop resulterar det i en mörk omvärldsanalys med spräckta skrattspeglar.

Lyssna på B-sidan av vinylen här.