Temperaturen pendlar kring noll. Jag hör att isens bärighet minskar. Smältprocessen har startat. Den stora underbara islossningsorkestern är här.

Som ett lätt skrapande ljud, smulande, ljust mullrande, skärande, bubblande, flagnande ljud. Clapsyshash-hwoosh-hooka-swish-kish-haroompush-flimmeri-spestalash-zammandassah-pli-pli-pli-plishgurglewoo-spanli-spickli-bubelits-woosom-ahshoosh-ramanash.

Nu är bästa tiden för senvinterinspelningar. Det går att bygga fantastiska musikinstrument av is. Organiska och levande instrument som ändrar klang av minsta skiftning i temperaturen.

Med hjälp av ljud från vattendroppar, islossning och snöknarr kan man göra förvånansvärt mycket musik. Och snart har alltsammans smält bort. Men de sorglösa instrumenten kommer tillbaka.

Jag packar ner mina känsligaste mikrofoner och spelar in när iskristallerna släpper från varandra. Snart ruttnar isen och får en pipigare och porösare ton.

Vinden bryter upp istäcket i flak. Nu står isen upp som taktstreck som strax slås sönder av vågorna.

MS