Coronan bromsar tiden

På den amerikanska tidsstyrelsen, Directorate of Time, står världens förnämsta ur och ljudlöst fogar ihop sekund för sekund. Precisionen är extrem, räknat i miljondelar av sekunder.

En sekund. Hur långt är det? Går det att pressa tiden ytterligare? Och vad händer rent mentalt när sekunden plötsligt upplevs som längre, rent av stillastående, som nu i coronatider?

Innan 1955 definierades en sekund som en 1/864000-del av ett dygn och därför blev man tvungen att förlänga sekunden en liten bit varje år. Annat är det med tidsstyrelsens The Master Clock som tänjer och kortar tiden genom att länkas ihop med femtio andra klockor i klimatkontrollerade valv, vilka prickar av sekunder i samspel med varandra och kommunicerar via fiber-optisk kabel med sina systerklockor i England, Tyskland och Frankrike.

Världsklockan är alltså en dator, tillverkad av oss. I dess innersta vibrerar cesiumatomer i noggrann marsch. Precist. Myndigt. Suveränt. Samma klocka styr tidpunkten när Folkhälsomyndigheten håller sina dagliga presskonferenser.

Tidsstyrelsen, och därmed tiden, är med andra ord en myndighet inom USA:s försvarsförvaltning och under årens lopp har man placerat ut ett dussintal atomur på en kulle nära Potomacfloden i Washington. Beväpnad personal vaktar säkerhetsgrinden, dels för klockan, dels för att vicepresidentens residens ligger i närheten.

För tänk om uret stannar! ”I dag har mänskligheten en klocka – den här”, upprepade gärna chefen för tidsstyrelsen Gernot M R Winkler (1922-2016).

Idag lever vi i nanosekundens tidsålder där vi trycks ihop till partiklar i en rusande ström, där det blir allt svårare att skilja det förflutna från framtiden och nuet. En av kritikerna har länge varit författaren Milan Kundera som runt millenieskiftet ställde sig mycket skeptisk till bråttomsamhället: ”Farten är den form av extas som den tekniska revolutionen har förunnat människan.” Extas är ett tillstånd av både frihet och fångenskap. Vi är fångade i ett tidsfragment som är avskuret från både det förflutna och framtiden; vi slits loss från tidens kontinuitet; vi är utanför tiden”, menade Kundera.

Ja, var tar tiden vägen egentligen? Vi ägnar i genomsnitt sju timmar och arton minuter åt att sova. Och det är otillräckligt. Sedan klockan ersatte de naturliga rytmerna av ljus och mörker tror forskarna att vi behöver sova mycket längre, minst åtta timmar och tjugotre minuter.

Allt vi anser oss behöva för att upprätthålla liv analyseras i tid. Medvetna om problemet ryggar vi kanske inför tanken att mäta varenda struntsyssla. Men till saken hör att vi gör försvinnande lite åt att begränsa vår egen effektivitetsparadox. Varje dag skördar effektivitetskulten sina offer.

En av dem som störtade hals över huvud de sista sekunderna till gaten och flåsande viftade med sitt boardingkort – och missade flyget med fem sekunder! var chefredaktören för Wired , Kevin Kelly. Kelly blev ett offer för tidssjukan, tvingades avgå från det mesta och valde senare att bli medlem i The Long Now Foundation.

I dag sysslar Long Now Foundation främst med Millennieklockan och det storartade Rosettaprojektet; en räddningsaktion för världens samlade språk som sträcker sig fram till år 2100. Grovt räknat föddes människan för 10 000 år sedan och tanken är följaktligen att skapa en klocka som tickar i 10 000 år. En klocka genom vilken framtiden upplevs som en tunn förklädnad av nuet. I stället för ”Det Korta Nu” strävar sällskapet åt ”Det Stora Här” som ska kunna gestaltas, mätas och vägas med hjälp av klockan.

Som första etapp har man utsett en plats för klockan i Ely, östra Nevada, beläget i USA:s senaste nationalpark Great Basin National Park. 10 000 fot in i Snake Mountains kalkstensgrottor ska uret placeras. Och runt det två mil långa Snake Range har forskare hittat träd som är närmare 5 000 år gamla.

”Ja, det är i sanning ett tidlöst landskap”, säger Stewert Brand, författare och redaktör för Whole Earth Cataloge, tillika ordförande i sällskapet. Han tillägger: ”Idén med klockan är att uppmuntra långsiktigt tänkande.” Till klockan finns också ett 10 000-årsbibliotek kopplat med undertiteln ”Long Term Responsibility”.

Designer är Danny Hills, samme man som har konstruerat världens snabbaste dator! Och Hills är inte ensam avhoppare från bråttomsamhället, i sällskapet ingår även datorinnovatören Bill Joy som genom sin domedagsessä Why the Future Doesn”t Need Us fick fler teknologer att byta sida. Tanken hos Joy och Hills fanns även hos Albert Einstein, nämligen att vissa tekniska framsteg bör avbrytas, avslutas och sättas i karantän.

Drömmen är att bygga ett slags himmelsmekanik som klarar sig utan elektronik. Den åtta meter höga klockan med kugghjul av högsta titankvalité ska ticka ett tick om året, slå ett slag vart hundrade år, och göken ska titta ut vid varje nytt millennium. En modell finns just nu att beskåda på British Museum i London.

Under åren har flera forskare och konstnärer anslutit sig. Peter Gabriel betraktar uret som en trädgård som räknar årstider. David Lynch har ritat en egen psyko-klocka. Skulptören Alexander Roses presenterar en vacker observatorie-kronometer. Chris Rudmans klocka påminner om ett tempel. Brian Eno har dessutom komponerat en bonus trudilutt, ett ”psykologiskt modellerade klockljud” som ska ljuda när ”göken tittar ut”.

Man kan välja att se klockan som ett monument över ett sällskap män i riskgruppsålder som vill bli ihågkomna av olika anledning. Ett politiserat och kapitalstarkt kulturprojekt. Men också ett monument över bråttom- och resurssamhällets kollaps. Fast den mest kreativa tolkningen av Long Now Foundations verksamhet och millennieklockan är kanske ändå myten, underverket, livstecknet.

Som en modern variant av Dödahavsrullarna är det meningen att klockan ska lämna efter sig en berättelse, som framtida generationer kan tolka på motsvarande sätt som vi försöker förstå Stonehenge eller pyramiderna.

Att den här berättelsen dyker upp just nu i coronatider är inte så konstigt. Det är först nu många anser sig ha tid att tänka, läsa, reflektera, känna efter. Tvungna att skapa nya perspektiv.

Hur länge kan det pågå? Hur långt är nu? Vad händer om 10.000 år? Vad hittar framtidens arkeologer i resterna av covid-19:s gravhögar?

MS

Länk till The Long Now Foundation www.longnow.org