Av alla syntar jag testat under fyrtiofem år är en rejält bångstyrig och obegriplig: Malström. Det går inte anklaga Malström för att vara en vanlig synt.

Det är en grön liten mjukvara som skapar främmande ljud med hjälp av så kallad graintableteknik. Ljuden hakar i varandra som länkarna på en cykelkedja och bildar långa räckor av intressanta ljudhändelser.

På tekniksvenska är tekniken en korsning mellan granulär syntes och gammal beprövad wavetable-syntes. Och resultatet? Du behöver bara lyssna några sekunder för att höra det unika soundet, perfekt för droner och ändlösa elektroniska ragor.

Synten har massor av vågformer som kan flätas ihop på många sätt. Man kan göra ljuden mjuka och stretchade, hårda och stickiga. Från lummiga bakgrunder till skrämmande skrik från en annan planet.

När jag vill frispela lite och låta intrumentet göra ”sin egen” musik väljer jag oftast Malström. Jag ställer in förutsättningarna och sedan göra instrumentet på något sätt sina egna kompositioner.

Känslan av att kommunicerar med spöket i maskinen infinner sig.