Ibland kan jag sakna dunsen från katalogen på hallgolvet.

Du såg ut som en vandrande Elloskatalog, fnissar frun. Hon tänker på ögonblicket när vi träffades och hon trots allt föll för ynglingen klädd i regnbågens alla färger. Med ”Att se ut som en vandrande Elloskatalog” menar hon kläder som visserligen är hela och rena, men med omaka färger i jönsiga och icke-stylade kombinationer.

Förr såg rätt många ut som vandrande Elloskataloger. Röda strumpor till blå jeans, och till det en gul täckjacka och en ärtgrön pullover. Fint. På en bild från anno dazumal har jag nya slamkrypare på fötterna, smutsbrun kavaj (i mohär?) och till det en matchande gul skjorta och blå skinnslips. Snyggt! Varför var det ingen som stoppade mig och förklarade att jag såg ut som att jag var klädd i en slags OS-dräkt.

Saknaden gäller alltså tiden innan modefärgerna styrde kollektionerna. Jag minns med fasa när morsan inledde höstterminen med att säga: ”Nu är det avocadogrönt som gäller”. Kläder, spis, köksfläkt, brevpapper, servetter, allt skulle plötsligt vara avocadogrönt.

Till slut var det som om behovet av Elloskatalogen och dess färgskala dog ut. All denna sprakande färgprakt trängdes ut av enhetligt neutraliserade ytor. Soffor i svart och grått. Bilar i silvermetall, svart och vitt. Svart jeans. Svarta täckjackor.

Framförallt tystnade det hoppingivande Ellos-dunset från hallen. Men tack och lov har jönsfärgerna börjat leta sig in i kretsloppet igen. Och det finns ju gamla Elloskataloger att köpa, secondhand.

Jönsfärger