Ibland känns hela 1900-talet som en utflykt med campingmöbel.

Vår familj och många andra familjer i den begynnande medelklassen åkte på utflykt och svängde av på avsides grusvägar. Strax intill bilen fälldes campingmöbeln upp. Det klassiska bordet med gångjärn på mitten och fyra utfällbara stolar anpassad för en svensk kärnfamilj.

Jag verkligen hatälskade dessa utflykter och när jag försöker minnas är det möbeln och den frihetskänsla den ingav som jag bäst kommer ihåg. Överallt hittade vi en fin plats. I vägrenen till E4. På parkeringen till köpcentrat. Utanför biltvätten. Eller grusvägen i okänt land. Och alltid var det nån som klämde sig på campingbordet när benen skulle fällas ut.

Idag duger nästan ingen plats. Det verkar som om man vill smussla med utflykten. Ingen ska se att man är ute och söker lite frihet.

Jag gissar att själva lockelsen var känslan av att för en stund flytta ut vardagsrummet i naturen. Här satt vi alltså i utkanten av Bollnäs och åt picknickbog med dillerdaller, konserverad potatis, drack hemgjord saft och kaffe ur teve-kanna och kände oss lika fria som publiken i Hylands hörna. Vår plats på jorden.

I min föreställningsvärld är alltså campingmöbeln fortfarande höjden av frihet och praktisk pryl. När familjen åker på utflykt till Mora slår vi läger farligt nära körfältet på riks 70. Familjen skäms och vill helst bara försvinna in i dimman. Till slut sitter jag ensam kvar och äter tvångsinköpt picknickbog i gelatin.

Bilarna rusar förbi och tutar retfullt. Äntligen. Jag är tillbaka på ruta ett i livets Stora Kretslopp.

Samtidigt hör jag min yngsta dotter ropa ”Vi har inget att göra. Vad ska vi göra?”. Samtidigt som jag hör mina egna föräldrar ropa genom min egen mun: ”Hitta på nåt”. Skillnaden då och nu är att barn under tio tycks ha en begränsad fantasi för vad man hittar på med pinnar, barr, löv, kottar, stenar, blad, grus, vatten och röksvampar.

Beror det på att naturens leksaker är ”billiga”, rent av gratis? Man får inget diplom. Det behövs ingen specialdesignad dräkt eller utrustning för att genomföra leken. Beror det på att vuxna inte står vid sidan om och hetsar? Är det för att leken ligger alldeles runt hörnet, för nära geografiskt, är för enkel?

Varför får vuxna människor en bit in på 2000-talet dåligt samvete när deras barn ägnar sig åt kostnadsfri spontanlek?

Samtidigt som en framrusande långtradare från Arla tränger ut mig och campingmöbeln i vägrenen uppenbaras något som liknar en insikt. Allt verkar hänga ihop med campingmöbelns problematik…

Visa inte öppet att du är en förlängning av dina föräldrar, och deras föräldrar och så vidare och så vidare och så vidare. Visa inte att du ingår i kretsloppet. Visa att du är en utbrytare som upprepar samma sak som de flesta andra.