”Hjälp bokhyllan kommer!”. Ropade min yngsta dotter när hon plötsligt överraskades av en brummande bokbuss som kom farande på grusvägen till tonerna av jazzpianisten Jan Johanssons Pippi Långstrumpsång.

Det var tjugo år sedan. Bokbussens högtalarförstärkta ljudlogotyp med innebörden ”Här kommer en stor och stark buss fullmatad med historier av sagodrottningen Astrid Lindgren”, skrämde henne. Hon blev så småningom en storläsare på egen hand. Men idag saknar vi bussen som kom bort.

En bokbuss är ju egentligen en alldeles genial idé om en liten biblioteksfilial på hjul. I Sverige startade bokbussverksamheten med en filialbuss som utgick från Borås stadsbibliotek 1948. I slutet av 1950-talet lär det ha funnits bokbussar i 18 av 24 län. Under denna period testades även andra sorter av mobila bibliotek, som till exempel det rälsbibliotek som utgick från Riksgränsen 1950 och bokbåten i Lidingö med HMS Rindö.

Numera är bokbussen och dess påträngande ljud utrotningshotat. Bussarna står och samlar damm för att möta det minskande antalet bibliotek. Samtidigt som vi läser allt färre böcker.

I filmen Local Hero har däremot en röd telefonhytt en bärande roll i slutscenen. Redan i helikoptern hem till Manhattan saknar MacIntyre den skotska byn, dit han varit utsänd av ett amerikanskt oljebolag på uppdrag att köpa hela kustsamhället. Men inget blir som planerat.

MacIntyre förälskar sig i naturen, byn och dess invånare. Hemma vid köksbordet tömmer han fickorna på snäckskal och ringer byns telefonhytt. Men ingen svarar…

En telefonhytt är en egenartad kapsel. Man står upp i avskildhet, fullt synlig och samtidigt privat. Dörren har ofta ett särskilt gnek, telefonluren och klykan, myntspringan, den plåtiga akustiken som blandas med fåglar, bilar och röster utifrån, alltsammans ger en unik ljudbild.

Till exempel finns Sveriges vackrast utsikter från två telefonkiosker. En i Tällberg med panoramautsikt över Siljan. Och en på Storstrandhöjdens högsta topp, 221 meter över havet. Hit upp tar man sig på små stigar. Från hytten har man sedan en mäktig utsikt över sjöar och blånande berg åt Årjäng-Arvika hållet. Nu är ljudet på väg bort ur historien.

Några ljud och därmed företeelser försvinner. Plötsligt är det för sent. Kan man då påstå att det är utrotat?

Nej så enkelt är det inte. Vid vackra Lergrav på norra Gotland står nämligen en telefonkiosk som är ombyggd till bibliotek. Luren, myntinkastet, den knörvlade sladden, böckerna, de läsande människorna.

Allt lever kvar tack vare kretsloppet.

Lergrav Bibliotek